Jag håller med om att det är en viktig utmaning att få fler företag att växa till tio medarbetare och sedan vidare till 50-100. Jag håller även med om att det är för mycket fokus på att förenkla för företagare. De flesta har ändå anlitat experter för att hantera administrationen vilket är positivt för näringslivet i stort, att var och en fokuserar på sina styrkor.

Däremot håller jag ej med om att det inte skulle vara av vikt att fler företag startas. Vi kan inte förlita oss på de existerande företagen utan det är viktigt att det hela tiden fylls på med nya företag bakifrån. Det enda sättet att avgöra vilka företagare som blir framgångsrika är att de får testa sina vingar. Alla företag börjar med en första anställd.

Jag anser även att det är av stor vikt att företag startar på rätt sätt och bygger in en flexibilitet i organisationen från början enligt Lean startup-teorin, vilket inte är fallet idag.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

När man startar ett företag så möts många entreprenörer istället av mycket motstånd i form av personer som dömer ut ens idéer, säger att det aldrig kommer att fungera eller som letar febrilt efter fel i detaljerna. Det är mycket troligt att de har rätt och felen finns där med största sannolikhet.

Det är dock en ganska enkel och bekväm position att inta. Tänk om alla dessa personer istället kunde ägna sin energi åt att stötta entreprenörerna och föreslå lösningar på utmaningarna som identifieras. För ingen idé är komplett från början, alla idéer utvecklas med tiden likt ett barn som lär sig nya färdigheter dag för dag. Utvecklingen inom entreprenörskap går idag åt att lansera idéer i ett betydligt tidigare skede för att kunna använda sig av marknadens kraft redan i utvecklingen.

Innovation och entreprenörskap har under det senaste året seglat upp i toppen på många politikers agendor inom båda blocken. Det är mycket glädjande att de har kommit till insikt om betydelsen av detta. När de stora företagen rationaliserar och skär ned så är vi beroende av nya som anställer och genererar skatteintäkter till vår gemensamma välfärd.

Jag tror dock inte på politiska lösningar i detalj utan snarare på ett ramverk som främjar entreprenörskap. Något som ofta förbises är just attityden till innovation och entreprenörskap i samhället. Tänk om vi istället kunde inse att ett samhälle är beroende av dessa människor som vågar utmana de invanda föreställningarna och tänka nytt.

De flesta entreprenörer som jag har kommit i kontakt med drivs inte främst av att göra stora vinster utan av känslan att förverkliga sina egna idéer och bidra till samhällsutvecklingen.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

För att gå med överskott måste man hela tiden utveckla företaget, effektivisera det och göra det mer attraktivt för kunderna. Företag som inte är tillräckligt attraktiva ur kundens perspektiv överlever inte länge.

När vi kommer till välfärden blir frågan om vinst mer komplicerad, sedan vinsten kommer från skattemedel. Särskilt om dessa företag missköts. Jag blir själv upprörd när jag läser om dessa företag men jag tror att de är i stark minoritet. Självklart finns det verksamheter som missköts både inom det privata och det offentliga. Det är dock ingen långsiktigt smart strategi. För att höja värdet på ett företag kan man inte missköta det för då sjunker istället värdet i takt med att kunderna försvinner. På samma sätt som att värdet på ett hus sjunker om man inte underhåller det.

Frågan är om det är bättre om skattemedel äts upp av inneffektivitet, förlust av tid är också en form av uttag från verksamheten av skattemedel som Hans Bergström, docent i statsvetenskap, tar upp i sin DN-kolumn i somras. Bergström tar upp den anställdes perspektiv och ställer sig frågan om en sjuksköterska på, säg, S:t Görans sjukhus – där verksamheten drivs av det svenskgrundade entreprenörföretaget Capio – mindre intresserad av patienternas väl än en sjuksköterska på Södersjukhuset, som drivs av landstinget? Är förskollärare inom Pysslingen mindre angelägna om barnen än sina kolleger på kommunala förskolor? De som utövar ett yrke har en egen professionell identitet och stolthet, som normalt är det mest styrande för deras dagliga värv.

En människa som startar ett företag tar en stor risk, verksamheten kan antingen gå med vinst eller förlust. Vid förlust förväntar vi oss att entreprenören skall ta kostnaden. Borde inte då entreprenören få göra en vinst för att täcka tidigare förluster, investera för framtiden och för att bygga upp en buffert inför sämre tider?

Som Bergström skriver så har stat/kommun respektive företag radikalt olika styregenskaper. De rymmer fördelar och risker, i båda sfärerna. En klok politik är att värna både rättsstaten och det goda entreprenörskapet. Utan det senare hämmas dynamik och nya idéer, men också människors makt över skeden som är de mest betydelsefulla i våra liv.

Allmänt så kan jag tycka att frågan om vinst omgärdas av mycket hyckleri. Om man inte vill uppvisa en vinst så finns det ju andra sätt att plocka ut pengar från verksamheten, som att t.ex. höja sin egen lön.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

Är det mycket eller lite? När siffror når dessa nivåer blir de omöjliga att relatera till men som jämförelse så är det lika mycket som SSAB säljer för under ett år eller 25% av kostnaderna för den svenska skolan.

Det är entreprenörskapsforskarna Anders Lundström och David J Storey som kommit fram till denna siffra. De har inte bara tagit med företagsstöd utan även vad hela politiken kostar, inklusive entreprenörsskaputbildning och företagarrådgivning.

Mer än hälften av kostnaderna avser skattelättnader såsom ROT och RUT, d.v.s som riktas mot främst befintliga småföretag. Endast små resurser riktas mot det som brukar definieras som entreprenörskapspolitiken, det vill säga insatser för att få fram nya och unga företag. När det gäller denna del av politiken pratar vi om kostnader motsvarande ett par procent av de totala kostnaderna.

Övrig kritik från Lundström och Storey:

• Ingen tycks ha kunskapen om huruvida det är väl använda pengar eller inte
• Näringsdepartementet med ett övergripande ansvar för småföretags- och entreprenörskapspolitiken har endast direkt inflytande över cirka 8 procent av de årliga kostnaderna
• Diskussionen borde handla mer om en eventuell omfördelning av de statliga insatserna, än om ständiga krav på ytterligare resurser

Orden är Thomas Friedmans från en krönika i somras då han kritiserade den amerikanska presidentvalskampanjen för att endast handla om smutskastning och för att sakna en diskussion om hur jobben skall skapas framöver.

Friedmans framtidsrecept för Amerika nedan bör vara minst lika aktuellt för Sverige. Hur kan vi bli en avfyringsramp för start-ups?

2000-talets Amerika bör vara vad Cape Canaveral var för Amerika på 50-talet. Cape Canaveral var avfyringsrampen för månprojektet. Det var ett väldigt inspirerande projekt som ledde vetenskaplig forskning, innovation, utbildning och tillverkning. Amerika måste bli avfyringsrampen där varje person, överallt vill avfyra sitt eget månprojekt, sin egen start-up, sin egen sociala förflyttning. Landet måste uppfinna sin väg mot tillväxt. Majoriteten av nya jobb skapas idag av start-ups.

Alla behöver starta något. Landet måste därför aspirera på att bli världens bästa avfyringsramp. Detta kräver att landet hamnar i topp inom: Produktiv arbetsstyrka, fri och pålitlig marknad, infrastruktur och Internetbandvidd, öppenhet mot utländska talanger, generös finansiering av grundforskning, rättsäkerhet och patentskydd, investeringsvänliga skatter, utbildningssystem, stabil valuta och räntor, effektivt hälsovårdssystem, säkra energitillgångar som är rena och kostnadseffektiva.

Om vi kan göra Amerika till det bästa stället att drömma om något, designa något, starta något, samarbeta med andra om något och tillverka något, i en tid då varje länk i kedjan kan utföras på så många fler platser, då kommer landets arbetare och innovatörer att klara sig alldeles utmärkt.

Allt detta i kombination med hållbarhet, tillväxt som håller. Hållbarhet måste bli vad frihet var för förfädernas generation. Om inte hållbara värderingar anammas av bank- och ekosystemen så kommer vi att bli mer ofria än om kommunisterna hade vunnit kalla kriget.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

Vi har otaliga exempel på personer från utlandet som har etablerat framgångsrika verksamheter i Sverige, några exempel är Grimaldi, Felix och Kamprad, vars farfar Achim invandrade till Sverige 1896.

De erfarenheter och det kontaktnät som dessa människor besitter skulle komma väl till användning i Sverige och ge upphov till nya verksamheter och förbättringar av existerande.

På samma sätt som att en One Week Launch-vecka är en plusaffär för en kommun så skulle det vara en plusaffär för landet om vi kunde bevilja människor uppehållstillstånd för att utveckla sitt företag.

Så, hur kan vi locka hit dessa personer?

Svenska Dagbladet tog upp några exempel från andra länder i helgens ledare där utländska medborgare beviljas uppehållstillstånd i landet för att utveckla sitt företag. Det som krävs är att de kan uppbåda en investering på 70.000 Euro (Irland), 50.000 pund (Storbritannien), 40.000 amerikanska dollar (Singapore) och 0 kr (Nya Zeeland). Chile vänder på modellen och beviljar ett startkapital på 40.000 dollar från staten, utan krav på aktier i utbyte.

Lerners forskning visar att den politiska makten alltid är sugen på företagsamhetens frukter. I kombination med en övertro på politikens förmåga blir resultatet ofta dyra och effektlösa reformer och satsningar.

Enligt Lerner är inte reda pengar den främsta förutsättningen för entreprenörskap och innovationer utan att bordet skall vara dukat. Politikerna bör tillse att de grundläggande faktorerna för att företagande, entreprenörskap och innovation skall fungera optimalt, nämligen: En god skola, framgångsrika universitet, infrastruktur och rättsäkra institutioner.  Skattesystemet får inte avskräcka från företagande. Lagstiftning och samhällsklimat får inte alltför hårt straffa den som misslyckas och går i konkurs.

Den ekonomiska krisen har lett till att allt fler ropar efter mer statligt riskkapital för att främja innovationskraften. Lerners forskning om politik för entreprenörskap och riskkapitalfinansiering visar att politikerna gör bäst att hålla tassarna borta från området.

Sverige kan uppvisa flera misslyckade och mycket kostsamma industripolitiska misslyckanden från 1970-talet. Lerner tar upp ett exempel från Kanada där statliga fondresurser släpptes in på marknaden. Problemet var att dessa var s.k ”inkompetenta pengar”, tillhandahållna av beslutsfattare som inte förstod de verksamheter som finansierades. Riskkapitalmängden tiodubblades men de privata riskkapitalisterna försvann. Ett av de viktigaste kriterierna om politiker ändå skall satsa riskkapital är enligt Lerner att det går till de områden som även det privata kapitalet går till. Pengarna skall inte spridas ut ”jämnt och rättvist” som t.ex. visst EU-stöd och inte heller styras efter vilka branscher som är på odet för tillfället.

Austin i Texas har lyckats väl inom området. När Texas-demokraten Mark Strama fick frågan i Dalarna om vad man som politiker kan göra för att främja och stödja blir svaret principfast och krasst: Stay out of the way.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

Källa: DI 120703 och SvD 120703

• Överlägset störst andel anställd personal som definierar sig som entreprenöriella (intraprenörskap). Detta antas vara en avgörande förklaring till att svenska globala företag ständigt lyckas förnya sig och vara konkurrenskraftiga.
• 70 procent av den vuxna befolkningen anser sig kunna identifiera goda affärsmöjligheter i sitt närområde. 49 procent av dessa anser sig besitta kompetens för att starta och driva företag.
• Entreprenörskapet är lågt i en internationell jämförelse och de som ändå satsar har relativt låga tillväxtambitioner mätt som nya jobb och internationalisering.

Särskilt punkt två tycker jag är intressant. Den entreprenöriella ådran får utlopp i existerande istället för nya företag. Risken med detta är att vår kreativitet ägnas åt att förbättra existerande produkter istället för att satsa på radikala, omvälvande innovationer som kan ge de stora tillväxtmöjligheterna.

Vad är det som förklarar att endast 6 procent startar företag när så många har idéerna och kompetensen?

Rapporten visar ingen tydlig koppling till att det skulle bero på kapitalbrist, Sverige har fler informella investerare (FFF) i tidiga skeden än jämförbara länder.

En stor del av förklaringen tror jag ligger i vår kultur där det redan i skolan framställs som mest naturligt att ta en anställning, varför kan det inte vara att starta ett företag?

För att man skall förverkliga sin affärsidé måste avkastningen motsvara risken. Värt att notera är att avkastningen inte endast är av ekonomisk art utan kan mätas på flera sätt, såsom självförverkligande, trivsel, utveckling etc. I Sverige står ej risken i proportion till avkastningen rent ekonomiskt vilket måste åtgärdas. De som trots allt startar eget tror jag drivs av andra avkastningsmått en rent ekonomiska.

Sedan är det många som helt enkelt inte får tummen ur, därav vårt Lean startup-program på 40 timmar som inkluderar allt som behövs för att komma igång.

Källa: Svenska Dagbladet 120618

Thomas Friedman skriver om detta i sin senaste krönika. En av de intervjuade, Usama Fayyad, säger att de är starka förespråkare för att skapa företag snarare än jobb. Ett jobb är ett jobb men ett företag är en tillväxthistoria. Ett företag ger inte bara upphov till jobb utan även anställda som går vidare och startar nya företag.

Fadi Ghandour, grundare av det första arabiska bolaget som är noterat på Nasdaq, talar om vikten av att ungdomar blir mindre beroende av staten och blir jobbskapare istället för endast jobbsökare. därmed skapar de värde för sig själva, sina anställda och för samhället i stort.

Det råder stora problem med korruption och politiska reformer i Jordanien men de har ändå skapat den bästa arabiska plattformen som kombinerar utbildning, internetinfrastruktur, ett ocensurerat internet och lagar som skyddar IP-rättigheter och ger incitament till investeringar.

Endast 1 procent av världens webbinnehåll är på arabiska idag men 75 procent av det produceras i Jordanien.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki

Enligt Svenskt Näringsliv har företagandet inte varit så lågt som nu under de senaste 25 åren. Sedan september 1994 har andelen företagare bland kvinnor minskat med 17 procent och bland män med 12 procent. Sett till befolkningen som helhet är nedgången 13 procent.

I ett intressant debattinlägg på Dagens Industri hänvisar Anders Bornefalk (ekonomie doktor och ekonom på Svenskt Näringsliv) till Harvard Business School som står bakom World Economic Forums jämförelser av länders konkurrenskraft. I dessa jämförelser brukar Sverige placera sig i topp, problemet är att Sveriges BNP ligger 20 procent under den nivå som landets höga rankning borde resultera i. Harvard pekade 2005 ut  skattetrycket och bristerna i företagsklimatet för små och medelstora företag som de viktigaste orsakerna till Sveriges svaga prestationer.

Enligt Världsbanken är det främst möjligheterna att skaffa lån och krediter (plats 48) samt möjligheterna att upprätthålla kontrakt (plats 54) som brister.

Den viktigaste poängen med Bornefalks inlägg är att med ett bättre företagsklimat skulle Sverige kunna få en bättre avkastning på satsningar inom forskning och utveckling.

Vänliga hälsningar,

Gustav Gorecki